morgonandakten

Tystnad. Grå morgon. Lägenhetshuset format som ett frågetecken, bildar en omfamning och jag är mitt i.
Katt på blårutig duk. Duken på stort, svart bord.

Funderar på tiden. Hur ofta jag bara ser den som ett flöde, obegränsad. Och hur många som inte har välsignats med ett sådant tänk. Som bara ser tiden som fyllda/tomma luckor.
Själv måste jag skapa mina rutor om jag ska få något gjort. Annars sitter jag nog bara här och är i nuet. Vilket visserligen inte behöver vara fy skam det heller.