Jag känner mig alltid som mest förmögen när vi precis har handlat mat. Alla fina frukter, grönsaker, ekologiska bönburkar. Men igår var det lite extra speciellt. Förutom en doftande basilika och andra trevliga saker låg det en coiffe i ett prassligt paket i min påse. Vit och champagne med flor från tjugotal och spets från femtiotalet. Fjädrar och pärlor. Bröllopshatten!
Det var inte riktigt så här jag tänkt mig. Såhär romantiskt fina bröllopskläder. Vad hände med den enkla sommarklänningen och utsläppt hår liksom? Jag vet inte riktigt om det är drömbröllopsdemonen inom mig, eller bara jag. Det är klart, vissa skulle nog tycka att jag alltid har somriga klänningar på mig. Och är det bröllop kan kanske de flesta instämma om att det känns mer kalasigt om man höjer ribban litegranna. Och vad är mer kalasigt än en blommig klänning? Kanske en klänning av spets och en hatt med flor.
Jag kan iallafall konstatera att det här är någonting som mest blev. Det kom fram på vägen hit vad jag ville ha. Precis som att Senpai utvecklat fram det han vill ha. Vi kommer inte matcha varandra för fem öre, men vi kommer vara vi i allra högsta grad.
Och sedan är det ju egentligen skitsamma oavsett om man är under- eller överklädd. Det är inte bröllopet som är det viktiga, utan att känna att man behöver och vill vara gift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar