det är bara svårt just nu

Att vara heltidsarbetssökande är paradoxalt nog ganska tidskrävande. Jag går på coachning, ringer jobbiga samtal, bokar möten med arbetsgivare och ska ikväll på volontärträff på röda sten. Därför blir jag lite irriterad när resten av mina (oftast) artonåriga coachningskamrater sitter och väger på stolen i lokalen och mumlar något till coachen om att det inte händer så mycket nuförtiden. Klart det inte gör när man bara sitter och väntar på att något ska hända!
Samtidigt som allt känns svårt har jag en känsla av att det är just det som bevisar att jag gör något rätt. Jag hatar att ringa samtal, och att sälja mig själv. Men det blir värt det sedan.