tröst

Praktiktiden som varit så underbar och så påfrestande är snart till ända, och jag är lite deppig över det. Så himla fint att jag då har Johan som tagit hand om mig. Igår åkte vi ut till Lärjedalen och promenerade bland vitsipporna, forsen, kvällsfågelsången. Ljusblå toner. Och sedan lagade han överraskningsmiddag åt oss. Och som om inte det vore nog gick han upp tio i sex idag fastän han är ledig, för att laga frukost. Han är så hemskt fin. Jag får ta och återgälda på något sätt. Blåbärspannkakor kanske. Eller kyssar.