Det är märkligt hur man kan leva i olika verkligheter. Just nu är det vitt väder. En tvättmaskins rytmiska trygghetsljud i bakgrunden och en purrande katt på min mage. Tänker att jag vill koka lite kaffe och ta en hembakad kolakaka snart. Tyst. Det är min verklighet. Men så vet jag att imorgon är det dags att åka spårvagn tidigt på morgonen igen. Sura människor vars fingrar dansar över pekskärmarna. Åsikter om vädret och kollektiv glädje och irritation. På gott och ont. Men det är inte jag. Jag är något annat.
Jag vill alltid så lite som möjligt. Inte göra karriär. Bara jobba såpass mycket och såpass lite att jag är rik på tid men ändå har mat på bordet. Drömma om luftslott hela livet, så slipper jag renoveringsprojekt och dyra lån. Det är lite så jag tänker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar