det är nu allt börjar

Det är höst, nu mår jag alltid bättre. Gråljuset, människorna som blir lite mindre påträngande. Jag vet, jag är mer svensk än svenskheten självt. Ibland drömmer jag om Finland. Den höga luften och myrarna. Få vara ifred och ha naturen omkring mig.
Svärföräldrarna tycker vi ska flytta till Norrland med dem. "Visserligen måste ni nog nästan skaffa nya vänner, men ni har ju åtminstone varandra". På riktigt. Jag skulle verkligen inte kunna välja mellan mina vänner och Johan. Det går bara inte. De är båda en så stor del av mitt hjärta. Inget som går att byta ut sådär. Jag visste inte om jag skulle bli arg eller bara medlidsam när hon sade sådär. Tänk att inte ha det jag har, något så stort att förlora, att hela jag skulle gå förlorad. Om något hände. Men det är klart, hade jag på något sätt lyckats få med mig hela vänkretsen i flyttlasset till Norrland hade separationen från Hamnstaden varit så mycket lättare.

Nu börjar allting igen.
Allt som legat i dvala kan börja väckas upp. Hösten är min tid för förändring och nya tag. Även om förändringen kanske till störst del sker i tanken, utvecklar mig inuti.
I Silent Hill ligger dimman allt som oftast tät. Korparna för sina hesa samtal i tallarna utanför sovrumsfönstret. Dalgången färgas brun, gul och orange. Granskogen är tom och tyst. Det är en ständig melodisk black metal-känsla där jag bor, med andra ord.

Jag kommer eventuellt att medverka i en julmarknad i början av december. Tänkte överge tavlorna den här gången för lite mer "säljbara" saker. Sådant jag faktiskt ändå snarare skapar numera av återvunnet material. Sådan tur då att jag fick en mängd fina knappar och tyger i födelsedagspresent, kreativiteten flödar, och jag hoppas bara att jag hinner genomföra alla mina idéer. Och att julmarknaden blir av överhuvudtaget.

Kaffe, ja tack.