tankekedjor

Igår: Kulturnatta i Mölndal med föräldrar, make, Anders, Lisa och Dan. Mycket folk. Louise Hoffsten-konsert och öppet hus i museet. Träffade bekanta mest hela tiden. Rödvin i plastmugg. Det var trevligt att träffa museifolk igen. Nattkaffe hos föräldrarna och sova över. Drömde oroliga drömmar om tvproduktionen. Att jag lallade omkring i bara adamsdräkten och tyckte det var okay att filmas så.

Idag var det tänkt att jag skulle dinera med antikarna på italiensk restaurang, men jag var tvungen att stå över. En irriterande trötthet kombinerat med illamående. Knepigt. Och tråkigt, hade faktiskt sett fram emot middagen. Det det känns bättre nu iallafall, ett på natten. Det var ju typiskt.
Lyssnar på lite Mari Boine med Senpai och drömmer om tavlor som inte är målade. Tänker på besläktade själar och på människor som kanske inte ens finns. Så mycket jag vill göra, att önskningarna liksom "kommer ivägen" för varandra.

Det kan vara så svårt att prioritera ibland. Att välja med både hjärtat och hjärnan. Just nu verkar exempelvis en viss, handsmidd vigselring i matt silver som en vettig idé. Jag tycker verkligen mycket bättre om silver nu sedan jag fick veta att det ursprungligen kommer från en fallande stjärna. Man ska nog passa på att skaffa saker bara för att de är vackra medan man inte har barn. Jag kan klara mig på pasta med tomatsås en vecka i sträck för en sådan sak.

Jag undrar vad som är den främsta orsaken till att folk skaffar barn. Just nu är jag av den egoistiska uppfattningen att ett barn hade varit fint, för då slutar man (hoppeligen) att tänka så himla mycket på sig själv. Barn för den egna utvecklingens skull, med andra ord. Det är fel anledning att skaffa barn, och därför tror jag att jag måste vänta på min "riktiga" anledning. Ungefär som när jag gifte mig. En gång i tiden kändes det helt fel. Sedan tvåtusensex kändes det helt rätt.