Har precis sytt klart både ett nytt linne och en tröja. Jag vet inte riktigt hur den där tröjan blev till, och det stör mig. Ibland vill man veta hur man gjorde, och inte bara hitta på allt eftersom. Jag vet inte, det skulle liksom kännas mer seriöst. Kanske ha ett prassligt pappersmönster i en plastficka också, så man säkert kan göra om det. Men jag har aldrig tyckt om att försöka lära mig tekniken bakom något, fastän det kanske skulle få min kreativitet att blomma.
Båda plaggen var i elastiskt, tunt tyg jag hittat på second hand, och jag har nästan svurit på att aldrig någonsin mer jobba med sådana tyger. Så mycket jobb! Så lätt att sömmarna "tänjer ut" fållarna och gör tröjan alldeles knorvig i linning och ärmslut! Jag borde verkligen gå en kurs om jag nu är så sugen på att lära mig hur man gör på "riktigt". Det hjälpte att sjunga på något fint medan man gjorde de svåraste sömmarna. Vangelis "Rachel's song" fungerade för mig.
Nästa projekt får bli att sätta igång med min 1x1m tavla på mig själv. Det ser jag fram emot. Det kändes lite knepigt först, nästan egocentriskt, men om nu Johan fått en borde jag väl kunna göra en som föreställer mig själv också? Tyger är redan valda, i huvudsak blommiga, och grunden får bli ett styvt möbeltyg med tryckta, strama små blombuketter. Och nu har jag ju dessutom en symaskin till min hjälp. Dock gillar jag den förra tavlans råa känsla, så även om stygnen blir finare den här gången så tänker jag inte fålla in kanterna, utan tyget får fransa sig bäst det vill.
...Eller.. man kanske istället skulle sy en bred söm runt samtliga kanter på både Johans och min tavla så de får ett enhetligt intryck, utan att jag behöver göra om Johans tavla för mycket?
Det tål att tänkas på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar